Manshat
Jag har inte sett män i en enda relation där kvinnan har växt o blommat. I alla relationer runt omkring mig tycks det som om kvinnan ett par år in i relationen blir en tråkig kvinna utan ambitioner o liv. För att hon inte tillåts/ges tid att blomstra o växa, av mannen i relationen. Säkerligen inte medvetet elakt från den moderna manens sida. Men så blir det iallafall. Återkommer med en fördjupning en annan gång för nu måste jag passa på att sy gardiner...
Kul med bittra bloggar, åkte karl´n på stryk sen och hur blev gardinerna. Jag är nyfiken.
Glad midsommar!
hoppas att det blev fina gardiner. Men varför inte slå näven i bordet och be mannen att köpa hem gardiner. Och boka in en fika. med nån tjejkompis och lämna hem och barn till maken? Jag tro inte att man som kvinna kan blomma utan att själv göra något åt det. Ambitionerna får man ju hålla vid liv själv. Det är det ingen annan som gör åt en. Så en relation är ett jobb för båda.
Gardinerna blev bra o det är min man också. Självklart har jag valt den bästa. Manshatet är en större frustration än så. Det är INTE Rödapappans fel. Han är bra på nästan alla sätt o vis o tar min frustration både på allvar och med ro o håller ganska ofta med mig i mina resonemang. Jag blickar långt utanaför mina egna ramar. Läs gärna Einsteins fru av Liv Strömqvist tex. Att slå näven i bordet för att få egen tid, är ingenting jag behöver göra. Jag lever ett gott liv med mycket utrymme för egna tankar o reflektioner. Det är väl därför jag har tid att vara så arg på saker o ting emellan åt. Det är "vardagslyx" för mig (det som alla mammor måste vilja "unna" sig, enligt andra mammor). Inte att läsa Mama eller gå till frissan eller så.... Fuck that shit!
thank you for posting . please do more good article.i like it so much .I will always follow it.