bolibompapoeten

Helt plötsligt förstår jag varför alla bloggar är så trista; livet är helt enkelt inte roligare än en medelsvenssons- blogg. Undrar varför jag har ställt högre krav på dom bloggare jag kritiserat; tyckt liksom att vafan skriv nåt kul! Men kanske är det så att de flesta lever lika apiga liv som jag. Ser fram mot eftermiddagskaffet, vinner för många vinteroveraller på tradera-auktioner o petar sig i snoken o sprätter iväg kråkor så dom hamnar i springan mellan a o s på tangentbordet. Idag är det verkligen en helt vanlig dag o jag känner verkligen att  jag borde bryta mig loss. Men hur gör man det... Gå upp, äta gröt, torka upp Hulkens vatten som hon rutinmässigt häller över bordet varje morgon, mata Ebbebebbe som inte vill ha, söva densamma framför Nyhetsmorgon, krama Hulken som kompensation för att hon lekte så fint själv under sövningen, gå upp o bädda, klä på Hulken, klä på mig, sminka bort ringarna kring ögonen o tänka att fan jag ser ju riktigt schyst ut ändå, trots allt o två barn har jag fött o fy fan så bra jag är o nu vaknar Bebbe o posten kommer o Hulken skriker efter Bäppläää o Bebbe skall tvångsmatas med Nestlésylta för att jag inte lagat hemgjort o ekologiskt o han nyser förstås o kastar pipisen i golvet, Hulken får torka för det är fest med vatten för en tvååring o jag är så pedagogisk o säger att hon gör ett kanonjobb fast det bara blir pannkaka o några intorkade bitar smörgåsrån blöts upp o smetas ut ytterligare men jag ser framåt, om en timme sover dom båda o jag kan slå mig ner i lugn o ro framför datorn o hjärndött slå ihjäl mina guldminuter på junk istället för att kreativt yoga eller skriva som jag egentligen vill men har glömt bort hur man gör. Jag vill byta jobb o bli lycklig o fri, som prins Ali. Jag vill jobba på ett glassigt webdesign företag med värdelns mest designade fikarum o sitta där o dricka latte som en praktikant varit o hämtat på hörnet, sen kan vi brainstorma fram världes coolaste idéer o ta en öl efter jobbet o bo i en bohemisk men ren lägenhet med trägolv o så är det fest på kvällen o jag har en ny klänning med smala axelband, för jag är brun o behöver inte skämmas o högklackade skor som Carry i Sex and the city. Oj då! Jag svävade visst iväg lite.... Men faktum är att jag inte är på rätt plats, jag känner det mer o mer varje dag! Måste måste måste byta jobb! Men vad, bara vad! Skiter i hur fikarummet luktar bara jag får vara kreativ. Jag döööör inombords när jag tänker på mig själv på jobbet. Jag har hatat jobbkostymen sen dag ett, blir nog aldrig bekväm i den. Men framförallt saknar jag att få utlopp för min kreativitet, konstnärlighet o humor. Jag vill leva mer i harmoni med de bitar av mig själv som jag gillar. Hur jävla svårt skall det vara! Jamba gamba!!!! Får väl 30-årskrisa o låna en bok om personlig utveckling eller nåt. "Hur du når dina mål" borde väl finnas. Fast å andra sidan har jag ju inget solklart mål för att yttrycka mig milt, kanske måste tänka ut nå´t först o det är ungefär redan där jag stangerar. Så, ingen förändring idag heller; ytteligare en dag av ditt liv... Tur att kisarna vaknar snart så man får lyckohånglas lite med dom o glömma bort att föräldraledighet har ett slut, ett slut synonymt med separationångest, arla morgnar, venfloner o hypertoni. Dags för eftermiddagskaffet mina vänner...
PS. Jobberbjudanden mottages bestämt! DS.