bolibompapoeten

Sådär ja, det känns ju fan högtidligt att skriva sina första rader. Lite viktigt liksom fast det bara är för mig. Fast det är väl för att jag innerst inne tror att detta skall bli den mest lästa bloggen i hela universum (och nu menar jag såklart cyberspace, som faktisk är oändligt mycket större än det "vanliga universumet". Det är iallafall vad jag har hört). I allafall så intalar jag mig än en gång att det här skrivs enbart för mig och framförallt av mig och att jag är tvungen att krita ner något varje dag för annars är jag en dålig människa. Precis samma föresatser, fast angående ogräsrensning o vattning (liten stund varje dag) hade jag då jag i våras skaffade kolonilott. Det gick rent åt helvete faktiskt o nu går vi bara ut dit o hämtar nån lök ibland o bara när det regnar för vi är så jävla rädda för Harry (ordförande i odlarföreningen). Jag kände mig ju så duktig och bra när jag skrev på kontrakt och betalade avgiften o fick lotten jordfräst för 100 spänn av nån gubbe som också skulle kunna heta Harry (fast han är inte ordförande) och köpte trädgårdsredskap på biltema, sättpotatis för tidig skörd och såg flera spindlar nästan utan att bli rädd. Men.... så nån gång under sensommaren gick allt fel! Det regnade ju fan ingen dag o det enda som mådde bra av det var de meterhöga tistlarna som på ett överjordiskt kraftfullt sätt tog över och ödelade allt. Sen är det bara så tråkigt att vattna också, riktigt jävla trist faktiskt! Jaja, så skall det inte bli med bloggandet iallafall. Jag är ju inte en sån som bara startar saker och sen ledsnar.... Å nej, här skall det blomstra hela vintern!
Jag lovar...