Mera bruk i baljan boy´s
Helt plötsligt förstår jag varför alla bloggar är så trista; livet är helt enkelt inte roligare än en medelsvenssons- blogg. Undrar varför jag har ställt högre krav på dom bloggare jag kritiserat; tyckt liksom att vafan skriv nåt kul! Men kanske är det så att de flesta lever lika apiga liv som jag. Ser fram mot eftermiddagskaffet, vinner för många vinteroveraller på tradera-auktioner o petar sig i snoken o sprätter iväg kråkor så dom hamnar i springan mellan a o s på tangentbordet. Idag är det verkligen en helt vanlig dag o jag känner verkligen att jag borde bryta mig loss. Men hur gör man det... Gå upp, äta gröt, torka upp Hulkens vatten som hon rutinmässigt häller över bordet varje morgon, mata Ebbebebbe som inte vill ha, söva densamma framför Nyhetsmorgon, krama Hulken som kompensation för att hon lekte så fint själv under sövningen, gå upp o bädda, klä på Hulken, klä på mig, sminka bort ringarna kring ögonen o tänka att fan jag ser ju riktigt schyst ut ändå, trots allt o två barn har jag fött o fy fan så bra jag är o nu vaknar Bebbe o posten kommer o Hulken skriker efter Bäppläää o Bebbe skall tvångsmatas med Nestlésylta för att jag inte lagat hemgjort o ekologiskt o han nyser förstås o kastar pipisen i golvet, Hulken får torka för det är fest med vatten för en tvååring o jag är så pedagogisk o säger att hon gör ett kanonjobb fast det bara blir pannkaka o några intorkade bitar smörgåsrån blöts upp o smetas ut ytterligare men jag ser framåt, om en timme sover dom båda o jag kan slå mig ner i lugn o ro framför datorn o hjärndött slå ihjäl mina guldminuter på junk istället för att kreativt yoga eller skriva som jag egentligen vill men har glömt bort hur man gör. Jag vill byta jobb o bli lycklig o fri, som prins Ali. Jag vill jobba på ett glassigt webdesign företag med värdelns mest designade fikarum o sitta där o dricka latte som en praktikant varit o hämtat på hörnet, sen kan vi brainstorma fram världes coolaste idéer o ta en öl efter jobbet o bo i en bohemisk men ren lägenhet med trägolv o så är det fest på kvällen o jag har en ny klänning med smala axelband, för jag är brun o behöver inte skämmas o högklackade skor som Carry i Sex and the city. Oj då! Jag svävade visst iväg lite.... Men faktum är att jag inte är på rätt plats, jag känner det mer o mer varje dag! Måste måste måste byta jobb! Men vad, bara vad! Skiter i hur fikarummet luktar bara jag får vara kreativ. Jag döööör inombords när jag tänker på mig själv på jobbet. Jag har hatat jobbkostymen sen dag ett, blir nog aldrig bekväm i den. Men framförallt saknar jag att få utlopp för min kreativitet, konstnärlighet o humor. Jag vill leva mer i harmoni med de bitar av mig själv som jag gillar. Hur jävla svårt skall det vara! Jamba gamba!!!! Får väl 30-årskrisa o låna en bok om personlig utveckling eller nåt. "Hur du når dina mål" borde väl finnas. Fast å andra sidan har jag ju inget solklart mål för att yttrycka mig milt, kanske måste tänka ut nå´t först o det är ungefär redan där jag stangerar. Så, ingen förändring idag heller; ytteligare en dag av ditt liv... Tur att kisarna vaknar snart så man får lyckohånglas lite med dom o glömma bort att föräldraledighet har ett slut, ett slut synonymt med separationångest, arla morgnar, venfloner o hypertoni. Dags för eftermiddagskaffet mina vänner...
PS. Jobberbjudanden mottages bestämt! DS.
Viktoria Tolstoys vardagsromantsiskta drama
Idag skall jag skriva om den jag är om jag fick välja vem jag skulle vara; okej?! Hm, fast redan innan jag nu börjar skriva så susar tankar i huvet på mig o då inser jag att det verkar som om jag vill vara Viktoria Tolstoy typ o det var kanske inte riktigt vad jag hade väntat mig. Okej, för eran skull spolar jag tillbaka bandet ca en minut. När jag började tänka på vem o hur jag egentligen skulle vilja vara som person så tänkte jag intuitivt på bara tre saker; nämligen att jag skulle ha fina Odd Molly-kläder på mig, ha fint, lång, vågigt, rågblont hår o springa omkring leende i en höstgul havreåker! Det är ju sjukt, helt jävla sjukt! Jag trodde verkligen mer om mig själv... Men ack så lite man vet. Och nu trots att jag kommit påmig själv med dessa patetiska önskedrömmar så vill jag inte ta tillbaks ett uns av det. För ju mer jag tänker på det desto finare o mysigare blir det därute på havreåkern, när mina barn kommer springande emot mig, typ 4 o 6 år gamla. Både Hulken o Ebbebebbe har långt lockigt hår o ekologiska naturvita bomullskläder o de skrattar sådär gurgland o kluckande som bara barn kan. Jag öppnar min stora famn o min mulliga kropp o mjuka barm omfamnar dem o vi snurrar runt o min vida kjol sveper som ett bomullsmoln över fältet. Jag får solen i ögonen men kisar o som sprungen direkt ur solen kommer Röda Pappan med uppvikta ljusa linnebyxor , naturligtvis barfota o brunbränd med en skjorta i höstens alla dova nyanser.Han skiner upp när han ser oss o breder ut en enorm Gudrun Sjödén-pläd på den fuktiga marken. Ur sin rottingkorg plockar han fram små franska fotsvetts-ostar ur brunt papper, dammar av en vinflaska som lagrats såå länge o bryter ojämna o stora bitar av ett segt lantbröd han bakat imorse. Det luktar ost o bröd o våta löv o kantareller från skogen intill. Vi sitter där o andas den kristallklara höstluften. Barnen busar någonstans på lagom avstånd o jag o Röda Pappan faller i varandras armar i en underbar långdragen kyss. Röda pappans kalla hand under min skira Odd Mollyblus ger mig rysningar av välbehag o jag suckar av vällust o lycka...
Eller så kan man ju bli FN-sändebud i dräkt o flygvärdinnepjuck o pagefrisyr o vindsvåning på Manhattan om man hellre skulle vilja det!
Tror jag måste åka ner till kiosken o tjacka en Harlekinroman i eftermiddag, den där Doris får vänta....
Hulken o Ebbebebbe = Kärlek
Idag är jag ledig från hälften av mina barn. Det är grått o trist. Underbara Bebben o jag har haft hångelorgie så på den punkten ingen tragik, men längtan efter Hulken har varit stoooor! Jag verkar inte vara en sån där "längta bort mamma" som vill åka på spa o njuta o "komma hemifrån". Jag älskar att vara hemma, fast det är tråkigt ibland, så är det nog det roligaste jag vet. En helt vanlig dag hemma är en fantastisk dag tycker jag. En gång åkte jag o Röda pappan till Sthlm o bodde på hotell. Det var så där faktiskt. Hade hellre haft kisen (var bara Hulken då) med mig o jazzat runt på Skansen eller nåt. Röda pappan är härlig såklart på sitt sätt, men vi kommer nog bäst till vår rätt som familj. Det är verkligen våran grej! Att vara en familj är nog överlägset på kärlekskartan! Rekommenderas! Hur många barn får man ha; resonerar vi ibland! När kommer vi känna att vi är nöjda? Tänk så många underbara kids man skulle kunna pluppa ut om man bara fick leva i 200 år... Men imorgonkväll kommer Röda pappan o farmorsemigranten Hulken hem igen! Då blir det stort kalas o jag slipper trycka 200g Frukt o mandel av ren tristess!
Englas Trikå från Gina Tricot är så Tråkig
Dagens aktivaste blogg på blogg.se handlar om en flicka som tyckte det var så gott med glass i somras att hon kan tänka sig att riktigt adrenalinpundarmässigt äta glass på hösten också!!!! Jag darrar verklige! Vilken liten toka! Den här tjejens öde måste jag verkligen följa, hon verkar ju total crazy! Kanske är det så att bloggen är på utdööende, eller ja, det kändes bestämt som om så var fallet när jag ugglade mig in hr för första gången sen i november eller nå´t. Därför är jag nu bara tvungen att helt presigelöst skriva några rader. Minns att jag hade lite prestationsånges när jag skulle krita ibland, men ångesten känns nu befriande långt borta.
Gnällandet går vidare, jag gör det jag är bäst på; spyr galla nämligen!
I min by bor det en bloggtjej som blivit lite kändis. Hon har döpt om sig till Engla typ, fast hon heter Mirja tror jag. Bara det känns i hjärtat på en finn-älskare som jag! Nåväl, det hon skriver är skitlortar o de kläder hon huvudlöst fotar sig i för "dagens outfit" är sällan särdeles exotiska för att uttrycka mig milt. Hennes texter är intetsägande o trista. Trots det har hon tusentals läsare varje dag o får kommentarer o frågor om var man kan köpa hennes tights från Gina Tricot. På Gina Tricot svarar hon... och så fortsätter det dag efter dag. Äh, orkar inte fördjupa mig så mycket mer. Vill väl egentligen bara komma till nån slags slutsats att många bloggar är så jäkla trista. För någonstans skriver man ju för andra, annanrs kunde man ju spara sina dagboksanteckningar i ett worddokument o ta fram o begrunda när man kall skriva en lustig sång till någons 40-års dag eller bröllop o behöver minnas tillbaka. Ruttet språk som inte flyter o ingen humor! Fast humor, det är klart... Allt är ju relativt! Endel kanske är så överironiska att jag går bet på ironin. Well, kom just på en hemskans rolig grej! HiHi! Måste nog spana in Englas showroom idag förresten o se om hon fotade dagens outfit i mysisarna hon spatserade omkring i på måndagförmiddagen eller om hon gick hem o svirade om o tog en tur ner på ICA:t i "Chanel-kostym".... från Gina Tricot! Kram på er alla o ta er i kragen era busar!
...nej jag vet inte varför texten är så liten....