bolibompapoeten

Mina vänner; grodan i mammans rosa universum verkar inte helt övertygad om att ett rosa universum är det bästa stället för en liten underbar o redan älskad groda att vara på. Jag skall vara helt tydlig. Lilla ynglet är sugen på att komma ut alldeles för tidigt o en frostnupen solig novemberdag kan jag kanske förstå. Men alldeles för liten än o alldeles för frusen för livet utanför, hoppas jag att jag får behålla min klon åtminstone tio veckor till. För att öka chanserna för att min förhoppning skall slå in verkar fullständig passivitet vara det enda möjliga o rätta. Det är ett ganska trist faktum då undertecknad, trots ett utåt sett hyfsat lugn, lider av nån slags, naturligtvis odiagnostiserad, DAMP-variant. Jag har inte kul hemma på dagen! Så enkelt är det! Jag får spänningshuvudvärk av att sova för gott o för länge. Jag får ont i ögonen av av sörfa för mycket o jag avskyr dag-tv. Jag kan omöjligt kolla på avsnitt 727 av nån sugig amerikansk såpa o tycka att det är njutbart. Jag får inte gå på nån rask promenad då det är kontraindicerat vid hot om för tidig grodleverans. Så från o med nu... Räkna med mig!!! Bloggen skall bli mitt nya jobb, min livlina, min psykosprofylax o ångestlindrare. Åter igen gäller regeln om en text om dagen, åtminstone så länge jag förblir sjukskriven, mer än så kan jag inte lova bort mig för då får jag prestationsångest o livmodersammandragningar o då kanske vattnet går o röda pappan får panik i blicken o ..... Men en text om dagen känns ok, till o med riktigt bra. Väl mött redan imorgon!